Idag pangade vi nordisk trap på banan.

Dagens bästa: Att jag sköt 100 % bättre i andra serien. Dagens sämsta: Att jag ska vara så förbannat snabb hela tiden, försöker fokusera på att ta det lugnt men lik förbannat smäller det nästan innan duvan kommit ut.

Min teori om det är mycket ”fäktningsmentalitet” kvar så fort det blir bara det allra minsta tävlingsmoment. I fäktningen var min största styrka att jag var så snabb och explosiv.

Nu gäller det alltså att hitta en helt annan rytm, lugnt och mjukt, inte piska på duvorna som om de vore motståndare på fäktningspisten!!! Jag har faktiskt slutat att lyssna på Cobrastyle med Teddybears innan jag ska skjuta, det är ett steg på väg. Får hitta en bra ersättare, lite soft och trevligt, får återkomma med den.

Sen har jag även bestämt mig för att inte vara med och tävla nästa tisdag, utan bara åka dit och skjuta, trallandes på min nya ”skyttelåt”. Jag blir hetsig och får horn så fort ordet tävling nämns och då blir man ännu mer besviken och ur balans när det inte går så bra.

”Tunnan” har ju inte bara gjort mig till en bättre skidåkare, utan även hjälpt till med målfokusering, syfte och mentalträning. Kanske dags att börja praktisera det lite mer även när det gäller lerduvorna!!!

En tredjedel av Filifjonkan är hemma hos Janne och blir ompysslad över påsken så det är bara mentalträning som gäller. Lite svårt med anläggningsnötning när man inte har en hel bössa… Fast jag har ju alltid ”Möget” när jag kommer ner till Karlskrona

/Johannah