Det blev en lång dag igår, jag var i stan klockan sju och hemma igen vid sex, men det är ju några timmar i bil också… Men jag hade ju privatchafför
Eller så är det så att jag inte var betrodd att köra i obygden!!!
Dagen började bra med fågelspår under granarna. Jag lyckades självklart så vurpa efter så där en 200 meters skidande. Då är det gött att ha en materialare som tejpat mynningen åt en. Sixten & Sixten är en aningens för smala för att gå bra i så mycket lössnö, det var nog någonstans mellan 60 cm och upp till 1 meter. Så min materialare och privatchafför fick spåra också, ja, jag är bortskämd!
Det var så tyst och vackert i skogen och på myrarna (och tungåkt), vi har nog aldrig varit så tysta någon gång när vi varit ute på jakt. Idyllen förstördes av skotrar då och då, men långa stunder gick man runt på skidorna och var så där härligt ”tom”. Sen lyckades jag så klart blöta ner mina skidor och fick riktigt fina styltor. Då minsann var jag lite tacksam för skoterleden så jag kunde stå på fast mark och skrapa av snön.
Svärfar är lite förundrad över att vi aldrig eldar och rastar ordentligt när vi är ute. Gårdagens rastning gjordes stående med skidorna på, vi stannade säkert i hela tio minuter och under den tiden hann mina vantar frysa ihop så pass att det krävdes våld och stor plåga för att få på dem igen. Men efter bara ett par minuters skidande/pulsande så var man varm igen
Sen var det ju det där med toppfåglarna då, dom lyste med sin frånvaro under alla dom fem timmarna vi var ute och pulsade runt på skidor. Två tjäderhönor och några spår var det vi hittade, hönorna satt på backen och betade tall.
Jag har riktigt duktigt ont i höftböjaren idag och ligger fortfarande lite efter med vätskeintaget. Så ser ni någon som går runt som en gammal tant och dricker vatten så är det jag
/Johannah