Har spenderat dagen i Färnäs tillsammans med Andreas och Milou.
Blött och dimmigt, inte den finaste jaktdagen i mitt korta jägarliv men klart den bästa…

På dagens första såt regerar GrinOlle, en tjädertupp som jag har paxat sedan i slutet av oktober.
Han är min bara min, så honom får Andreas inte skjuta
Men tyvärr så var GrinOlle inte hemma idag, men jag kommer igen var så säker!!!

Innan dagens andra såt kom Andreas på vad som var fel, avståndsmätaren satt på fel sida.
Jag påminde honom nog mer än en gång om vem som förmanat mig angående vidskeplighet, men det skulle visa sig att det hade inverkan, spooky!
Nu gäller det banne mig att ta på sig strumporna i rätt ordning och springa tre varv runt bilen baklänges.

Efter en kort stund lättar två tuppar, varav den ena sätter sig en femhundra meter bort, vi smyger närmre och närmre, för det här ska bli mitt första jaktskott!!! Han flyger troligtvis iväg under ansmygningen för vi hittar inte igen honom. Jag är rätt lycklig dock, har haft min första tjädertupp i kikaren!

Vi fortsätter, det finns ju en tupp till i krokarna.
Han hittas igen rätt snart sittandes högst upp i en tall, en bra bit bort, vi börjar att ta oss dit.
Den första tuppen flyger bort framför oss när vi smyger fram.
Tuppen är orolig, det är bara att lägga sig ner och skjuta. Jag har ingen aning hur långt det är, får veta det först efteråt, glad är jag för det…
Jag är fokuserad, men stressad.
Tuppen sitter inte stilla han vrider och vänder på huvudet halsen är sträckt, kramar avtryckaren.
Bom, men det känns ändå bra, första jaktskottet är avklarat, på 229 meter.
Får ett litet adrenalinpåslag, är både besviken och glad samtidigt, det är bara att gå på nästa tupp som flög bort minuterna innan.
Det är bara att köra på nästa gång så är det kanske jag lyckas och det är inte tjäderns dag.
Vi följer riktningen som första tuppen tog men hittar inte igen honom, så vi bryter för fika.

En tredje såt jagas av utan någon fågel, vi beger oss till skjutbanan en sväng innan det är dags att åka hem igen.

Det är oerhört skönt att första jaktskottet är avklarat oavsett utgång, det känns faktiskt som att det är en spärr som har släppt.
Jag har analyserat det fram och tillbaka i huvudet och jag vet vad som gick snett.
Nu vill jag ut igen och göra samma sak fast bättre

/Johannah