Jag har känningar i höftböjaren idag, när jag blir stor vill jag ha lite, lite längre ben.
Tyvärr fick jag inte skjuta min första fågel igår heller men det närmar sig, jag lovar!
Jag vet vart dom bor!
I går morse bar det av till Färnäs för att jaga skogsfågel.
Extra trevligt sällskap i bilen då Alva skulle hälsa på mormor och morfar.
Det blev mycket tjejsnack bak i bilen…bland annat om att björnar inte gillar att åka pulka(dom har för stora rumpor).
Efter barnlämning och jaktkortshämtning bar det av ut i skogen.
Milou och jag hade några tillfällen med järpe, inga lätta fåglar det där.
Dom lyckades lura mig totalt, ett par gånger under dagen hörde jag vingslag bakom ryggen.
Lite deprimerande är det allt 
Sen tror man ju att man ska få fika i lugn och ro och sörja sina järpar, då får så klart Andreas syn på en tjäder i en tall!
Självklart på alldeles för långt avstånd för mitt första toppfågeskott…
Ett riktigt långhållsskott, men tuppen har ätit sitt sista tallbarr.
Vi jagade av ett område till utan Milou som hade fått nog för dagen.
Ganska så tidigt hörde vi vingbuller i skogen, äntligen! En tjäder till.
Efter en stunds traskande var det dags för nya järpdrabbningar, riktigt kul även om det inte blev något skarpt läge.
Kort efter att jag har brutit bössan och stoppat ner pluggen så passerar tjädern över vägen framför oss.
Det är en tupp till, riktigt stor.
Jaktdjävulen vaknade till riktigt ordentligt…
Tyvärr räckte det inte, efter en bra stunds traskande och spejande mot trädtopparna, var det bara att se sig som besegrad.
Vare sig man fäller något eller inte, så är det alltid skönt att vara ute i skogen en hel dag och man lär sig något nytt hela tiden.
/Johannah
